Ja då var ännu en säsong till ända. Lite vemodigt med tanke på vilket gott gäng vi är och hur roligt det har varit i år. Men sommaren går fort och snart så står vi där i slutet av augusti och har svinont i fötterna och är aströtta. Hur ska man sammanfatta den här säsongen? Paradoxalt nog, har den här säsongen varit den bästa och samtidigt den sämsta säsongen på mycket länge. Resultatmässigt gick det ganska dåligt med tanke vilka gubbar vi har men samtidigt har det varit roligare än på mycket länge. Det har varit positivt trots att vi har spelat dåligt emellanåt. Det har varit mindre fokus på poäng och resultat och mer på att ha kul! Samtidigt har vi inte spelat alltför dåligt. De andra lagen blir ju bättre och division 4 håller faktiskt ganska hög klass nu mer. Dessutom ska vi vara stolta över att vi varje år lyckas få in nya gubbar i laget som passar in perfekt in i gruppen och som också är duktiga. Jönsson, Baltazar von Jäfvfvfvfert och Wånggren har bidragit till en fin stämning. Dessutom fick vi in några hemvändare. Falkmanbröderna och Stor-Nilsson gjorde comeback under andra hälften av säsongen och gav vårt lag en mer stabil defensiv och spetskompetens framåt. Dock genomled vi ett stort avbräck i julas. Team captain Niklasson bröt benet och missade en hel del matcher. Men Hagge tog på sig den imaginära kaptensbindeln i Niklassons ställe och skötte den uppgiften galant.
Vilka har utmärkt sig den här säsongen då? Jo det har varit många positiva ljusglimtar.
Walle vann poängligan i storslagen stil med färre spelade matcher än resterande.
Matte spelade upp sig avsevärt med tanke på den mediokra fjolårssäsongen.
Hagge spelade alltid med stort hjärta och spelade uppoffrande och visade vägen i Niklassons frånvaro.
Jönsson blev en backklippa till slut efter att ha varit lite stapplig (helt förståerligt) i början av säsongen.
Stor-Nilsson kom tillbaks och blev otroligt viktig i defensiven.
Fram till skadan spelade Niklasson lika bra som vanligt.
Helvete! Jag måste sticka till innebandyn. Men jag återkommer ikväll!
