Sitter och ska strax åka till träningen där ännu en rafflade internmatch snart ska utspela sig. Det har ju blivit lite förändringar i lagindelningen de senaste träningarna vilket gjort att undertecknad har blivit blåsvart något som känds lite underligt. Blåsvart har ju som tradition att vara ett förlorande lag historiskt sett, så det var med blandade känslor jag drog på mig denna tröja för första gången. Men jag måste säga att det har varit över förväntan. Plötsligt slår man lite ur underläge och det krävs en helt annan inställning och kämpatag.

Dock finns det några klara saker som är helt uppenbara. Det är vikten av en riktigt ledare i laget. En ledare som går i bräschen ute på isen. Jag är absolut inte en av dem, men vi har har två stycken i laget, Kärnkraftverker och El Corazon. När jag för första gången har fått möta Ubbe som motspelare är det klart hur jävla jobbig han är att möta. Alltid rörlig på skridskorna, svår att gå förbi och ger sig ta mig fan ALDRIG den jobbiga jävel.

Den andra viktiga ledare i laget (El Corazon) har varit borta för en tids sjukdom men har flaggat för comeback denna afton. Jag ska göra honom blåsvart och gå mot en andra rak seger, något som inte har skett på länge för blåsvarta laget.

//Maestro