ÅBY DRAGONS

Alla med lite musikintresse vet förstås att titeln på detta inlägget syftar på Johnny Logans odödliga klassisker från Schlagerfestivalen i Haag 1980. Melodin vann på 143 poäng (överlägeset såklart, allt som Logan rör till blir ju som bekant till guld).

 

https://www.youtube.com/watch?v=-b3XTj5G_SA

 

Men detta inlägg ska inte handla om Johnny Logan, schlagerfestivalen eller ens Haag, även om vi kanske smyger in en funderar kring dennes comeback vem vet.

 

Nej detta inlägg ska såklart handla om säsongen som gott och säsongen som kommer. Det är i skrivande stund sex månander till vi går på is igen och detta känns nästintill oöverstigligt långt. Men ni vet ju hur ramsan går, våren kom, sommaren kom, hockeyn kommer så småningom.

 

Vad ska vi då säga om denna säsong. En säsong med många och inga ansikten skulle jag vilja säga. En säsong kantade av framgång men också av lite antiklimax. En säsong med massa nyförvärv och vissa avhopp, vissa hann med att både bli nyförvärv och avhopp.

 

Säsongen börjar med den första träningen i "big five". Denna tar röda enkelt hem och vita hade nog missat att säsongen hade dragit igång. Sedan trummade några träningar på. Intresset av att försöka fixa någon träningsmatch var obefintlig från alla tänkbara håll och således hade vi NOLL matchminuter i våra förslappade kroppar när första seriematchen skulle gå av stapeln. För motsåndet denna dag stod Borås på bortaplan. Ett Borås som vi alltid spelat jämna matcher med. Så blev fallet även i år med tre stycken uddamålsegrar och i mina ögon det motsånd vi hade svårast med. Fem minuter innan nedsläpp ställer sig Kapten Niklasson upp och säger "ja, vi har ju som målsättning att vinna alla matcher i år, nu kör vi gubbar". Att denna målsättning var något som sattes där och då eller i alla fall reviderades ordentligt från årsmötet var inget som någon reflelekterade över. Sagt och gjort. Vi gick ut och gjorde vårt jobb och det var Kaptenen själv som såg till att vi vann matchen med 1-0 efter ett välplacerat slagskott från blå i mitten på andra perioden.

 

Efter denna första drabbning rullade matcherna på. Som vanligt i division fyra har man ingen aning om vilken kvalité lagen man möter kommer att ha och det kan ofta variera från dag till dag och match till match. Det laget som ändå visade sig bjuda på mest motsånd i placeringen i serien blev Härryd Icers. Ett lag som var ganska likt vårt i formering med en hel del gamla lirare kryddad med en dos av ungdomlig entusiast. Första bortamatchen mot detta motstånd blev också det enda poänget vi tappade under säsongen och där vår målsättning gick på skam. Vem eller vilka bar då skulden till detta debacle undrar ni. Tyvärr måste vi väl säga att Bloggredaktion får ta på sig en hel del av ansvaret. Förrvisso gjorde den förrvirrade målvakten några bra räddningar och den fiskande forwarden ett "klassmål" men det publiken minns mest är nog ändå ett insläppt mål från hela planen och en rensning med 15 sekunder kvar rätt på bästa backens blad... Nu pratar vi inte mer om det.

 

Runt jul dammar vi av tre heta tillställningar i big five. Alla dessa går "tyvärr" i vit favör. Ett vitt lag som nu börjat få upp ångan när de åkt av sig si sådär 30 kilo i laget. Ni som besitter mattekunskaper i Stephen Hawkingklass har redan räknat ut att big five i detta läge redan är avgjord... Ett av årets antiklimax

 

Vi tuggar på. Vi vinner resterande matcher i serien och det ska tydligen bli ett kval. Det blev ett halvt kval. Kållered som kommit sist i sin serie hade ingen aning om att det skulle spelas kval och trodde inte de skulle få ihop lag. Det fick de tillslut för en första match. I denna åkte de på storstryk i Åby Square Garden (8-1) och efter detta fick de inte ihopp lag igen. Det blev såleds WO i nästa match... Antiklimax två...

 

Men nu jävlar smäller det tänkte alla. Best of the rest of the säsong... Årets höjdpunkt. Och visst. Det började grinigt. Trots avsaknade av Kapten Niklasson som vald en anna våraktivitet var första matchen grinigast och den enda som det röda laget - slutspelet klädda i svart - lyckades vinna. Klart blev det också 5-2 blev sifforna. Tyvärr sträckte sig målvaktsnilsson i slutet och blev borta resten av slutspelet. Efter detta kände i alla fall jag att det inte blev någon riktig nerv. Två av spelarna som brukar vara grinigast i röda och som desutom påverkar laget mycket var borta. Jag säger absolut inte att det blev någon överkörning, men nerven infann sig inte igen. Det blev 2-0 till vita i en sömning torsdagmatch. Söndagen efter var i och för sig något att hänga i granen. Där avgjordes matchserien i mina ögon där ett decimerat vitt lag lyckas knipa en poäng mot ett formtoppat rött. 4-4. Ytterligare en sömning torsdagsträning där Affe åter håller nollan och vita vinner med 3-0 återstår bara en fight. Denna gång är det röda som är underdogs. De har för tagen ett sämre lag på pappret än vad vita har och är tvingade att vinna matchen för att kvittera i matchserien. Oavgjort eller vinst för vita så blir det vinnst i totalen för vitt. Röda sliter som djur medan vita får skador och fyller år. Det blir tillslut 5-5 efter en heroisk upphämtning av röda i slutskedet, men vita vinner serien med 2-1 i matcher. Jag vet inte med er, men för mig saknades nerven. Detta blev för mig antiklimax tre. Men visst, det är alltid UNDERBART ATT VINNA.

 

Jag sa att vi skulle prata om nästa säsong också. Det får bli i ett inlägg längre fram. Detta blev lång nog ändå. Affe kommer säkert också med ett inlägg inom kort och sedan ska priserna i ÅBY AWARDS delas ut.

 

Väl mött i framtiden

 

// Bloggredaktionen.

 

Ps. Jag ber om ursäkt för eventuella stav- eller meningsbyggnadsfel, min korrekturläsare har semester DS